Bränt järn

Marguerite Duras har det ordats om mycket under hösten och vintern och än är det inte slut. Teateruppsättningar och nyutgivningar av Duras har förhoppningsvis gjort att många har upptäckt en av de stora franska kvinnliga författarna från nittonhundratalet, en författare som var med i flera viktiga rörelser och som experimenterat med såväl film som text på nya, intressanta sätt. Modernistas utgivning av fem av hennes verk är fantastiskt välkommet, särskilt som den fokuserar på mindre kända sidor av Duras författarskap, som de kortfilmsmanuskript som återfinns tryckta i Fartyget Night.

Titeltexten (bara att kunna kategorisera texterna i denna bok är svårt, att läsa dem som noveller är inte rätt, för att vara manus är de för avskalade, de är helt enkelt bara texter) är en fantastisk berättelse om kärlek över telefonnätet, om hur man egentligen kan vara säker på vem någon annan är och när man egentligen älskar någon. På det svarta tomma hav som utgörs av kommunikation genom något av våra idag avancerade nätverk färdas ett fartyg som är varje människa i sig själv. Duras karaktärer släpper alla förtöjningar med verkligheten och existerar endast för dessa irrfärder i evigheten, och endast i denna intighet. Två av de följande texterna är sidospår till Fartyget Night som knoppades av under arbetets gång, även dessa leder genom den mänskliga tomheten men är ändå inte i klass med de avslutande texterna, tre texter som alla heter Aurelia Steiner.

Att systematiskt arbeta med olika variationer på ett tema är ett etablerat arbetssätt inom bildkonsten, ett av de mest kända exemplen är naturligtvis Warhols berömda porträttserier i olika nyanser eller de olika soppburkarna, men detta strukturerade arbetssätt är fortfarande sällsynt inom prosan. Aurelia Steiner är du, jag, vi alla och vem som helst och med utgångspunkt från skilda platser blir berättelsen om Aurelia Steiner olika varje gång den berättas, det sammanhållande är hennes familj och den brevform texterna är skrivna på. Aurelia Steiner upplever människans värsta ögonblick och lyckas se bortom förödelsen, det hopplösa och det meningslösa. Med en ung flicka som utgångspunkt ter sig världen fruktansvärt skrämmande men samtidigt som en närmast magiskt förtroendeingivande plats. Aurelia Steiner räddar mig genom sin försäkran att vi alla lider för varje människa.

Mer om Marguerite Duras, Fartyget Night, Modernista